Goda tänkare
I denna avdelning presenteras kunskapsförmedlare och humanister, vilka föreningen särskilt vill lyfta fram för deras stora insatser för mänskligheten. Flera av dessa filosofer och stora humanister var egentligen lärare i livskunskap, levnadskonst och livsvisdom. Deras framställningar utgår från den pytagoreiska skolan, och de har en nära anknytning till den senaste presentationen av esoteriska livsåskådningen. De återgivna citaten kan tjäna som inspiration för egen reflektion och meditation. För den som vill fördjupa sig ytterligare i något ämne finns hänvisningar till texter av Henry T. Laurency och Lars Adelskogh.
Pytagoras
(ca 700 fvt)
”Den som vandrar vägen är ej till för sin egen skull utan för andras.”
”Det sägs att han ålade sina lärjungar att varje gång de gick in i sitt hus säga följande: Var har jag felat? Vad gjort? Vilken plikt är ännu ej fullgjord?”
”Det mänskliga umgänget ska vara sådant att man inte gör vännerna till fiender, utan fienderna till vänner. Man ska inte anse något som sin egendom. Man ska hjälpa lagen och bekämpa laglösheten. Man ska inte förstöra eller skada en odlad planta, men inte heller något djur som inte skadar människor. Skamkänsla och hänsyn innebär att varken låta sig behärskas av skratt eller gå omkring med en dyster uppsyn.”
*****
– Henry T. Laurency, Människans väg, s.532
– Diogenes Laertios, Berömda filosofers liv och läror, översättning av Johan Flemberg, s. 370
I Henry T. Laurencys bok Kunskapen om verkligheten 1.12-13 behandlas monaderna och monadhöljena.
Konfucius
(551–479 fvt)
”Mästaren sade: Den upphöjde begrundar den sanna dygden. Den lågsinnade tänker på det jordiska. Den upphöjde begrundar lagens bud; den lågsinnade tänker på sin fördel.
”Mästaren sade: Den upphöjdes hjärta är införstått med rättfärdigheten. Den lågsinnades hjärta är införstått med förvärvet.”
”Mästaren sade: Är godheten långt ifrån oss? Om jag vill finna godheten, så är godheten tillhands (inom mig).”
”Forntidens visa, som ville kultivera sin egen människa, rättade först sitt eget sinne. För att kunna rätta sitt sinne sökte de först vara sanna i sina tankar. För att kunna vara sanna i sina tankar ökade de sin kunskap till det yttersta. De ökade sin kunskap genom att utforska verkligheten. Sedan verkligheten blivit utforskad, blev kunskapen fullkomlig. Sedan kunskapen fullkomnats, blev tankarna sanna. Sedan tankarna blivit sanna, var sinnet rättat. Sedan sinnet blivit rättat, var människan kultiverad. Från den högste ledaren till folkets massa måste envar betrakta kultiverandet av sin egen människa som roten till allt därutöver. Aldrig sker det, om roten försummas, att det som växer därur skall vara väl skött. Icke är det så, att det som är av stor vikt kan ägnas ringa omtanke och att samtidigt det som är av ringa vikt bör ägnas stor omtanke.”
*****
– Samtalen med Konfucius – tolkade av Alf Henriksson och Hwang Tsu-Yü. s. 26-27
– Från Kinas tankevärld, översättning av Bernhard Karlgren, s. 21
– Daxue 大學 (Den stora kunskapen), översättning av Lars Adelskogh
I P.D. Ouspenskys bok Fjärde vägen (översättning av Lars Adelskogh) behandlas metoder för människans kultivering.
Sokrates
(ca 470–399 fvt)
“Ofta när han betraktade mängden av varor som var till salu sade han till sig själv: ’Vad mycket det finns som jag inte har behov av!’”
”Han sade också att det bara fanns ett gott, nämligen kunskap, och ett ont, okunskap; rikedom och ädel börd har inget värde, de är tvärtom något ont.”
”Därför blev han också mycket illa sedd, i synnerhet för att han överbevisade personer som hade höga tankar om sig själva om att de var okunniga.”
*****
– Diogenes Laertios, Berömda filosofers liv och läror, översättning av Johan Flemberg, s. 84, 86 och 89
I Henry T. Laurencys bok De vises sten 1.33 och 3.46 behandlas kunskapens gränser respektive allmänna opinionen, och i Kunskapen om verkligheten 5.7 Sokrates.
Platon
(ca 427-347 fvt)
”Och inte förrän filosoferna blir kungar eller kungarna på allvar och ändamålsenligt ägnar sig åt filosofin och det blir en förening av dessa båda, politisk makt och filosofisk förståelse, varvid den brokiga skara, som nu ägnar sig åt endera av dessa ting nödvändigtvis uteslutes, blir det någon ände på mänsklighetens vedermödor.”
”De som ser många sköna ting men inte ser själva det sköna och är oförmögna att följa en annans ledning till det, och många rättrådiga ting men inte själva rättrådigheten och så vidare i många fall, vi säger att dylika människor har åsikter om allting men intet vet om de ting de har åsikter om.”
”Ingen nu existerande statsform duger, utan de är alla förvrängningar. Men om den fulländade filosofen påträffar den bästa statsformen, liksom han själv är den bäste, så blir det uppenbart för honom att denna är i sanning gudomlig och alla de andra blotta människoverk.”
”Lätthet att lära, minne, klokhet, snabbhet i uppfattningen å ena sidan och käckhet och hugstorhet å den andra är sällan förenade i en och samma människa. … Men en människa måste äga bådadera i gott och rimligt mått för att få del i den högsta undervisningen och styrelsen.”
”Troligtvis uppstår tyranniet ur intet annat statsskick än demokratin, från höjden av frihet, som ju är slaveriets vildaste ytterlighet.”
*****
– Platons Politea (Staten), Femte boken 473 C-D, 479 E, Sjätte boken 497, 503, Åttonde boken, 564, översättning av Lars Adelskogh
I Henry T. Laurencys bok De vises sten 3.10 behandlas individen och staten, och i Kunskapen om verkligheten 5.8 Platon.
Aristoteles
(ca 384–322 fvt)
”Ty den verkliga skillnaden mellan människan och andra djur är att människorna ensamma har uppfattning* om gott och ont, rätt och orätt etc. Det är delandet av en gemensam syn på dessa ting, som gör ett hushåll och en stat.” *aisthesis
”Vi måste alltid söka naturens egen norm i sådana ting, vilkas tillstånd beror av naturen, och inte bygga våra iakttagelser på urartade former. Vi måste därför i detta sammanhang betrakta den människa som är i ett gott tillstånd mentalt och fysiskt, en hos vilken det mentalas herravälde över kroppen är iögonenfallande …”
”I dessa förhållanden är det klart att det både är naturligt och ändamålsenligt att kroppen behärskas av själen och att den emotionala delen av vår natur behärskas av den mentala, den del som äger förnuft. Motsatsen eller ens jämbördighet vore alltigenom förödande.”
*****
– Aristoteles Politiken, 1253a17, 1254a-slutet, 1254b2, översättning av Lars Adelskogh
I Lars Adelskoghs bok Förklaringen 2.6 behandlas jaget och dess höljen, och i Henry T. Laurencys bok Kunskapen om verkligheten 5.9 behandlas Aristoteles.
Mencius
(ca 372–ca 289 fvt)
”Mencius sade: Godheten (jen), den är människans hjärta. Rättrådigheten, den är människans väg. Att övergiva vägen och ej följa den, att förlora sitt hjärta och ej söka efter det – är det icke sorgligt! När en person har förlorat sin hund eller sin tupp, så vet han att söka dem; när han har förlorat sitt hjärta (sin medfödda godhet), vet han icke att söka det. Studiets och forskningens princip innebär inte annat än detta: att söka efter det förlorade hjärtat.”
”Det finns sådant som leder till livet och som man dock ej utnyttjar. Det finns sådant varmedelst man kan undvika fara och som man dock ej gör. Alltså finns det något som man tycker mer om än livet, det finns något som man avskyr mer än döden. Det är ej enbart den vise som äger detta sinnelag. Människorna äga det alla. Det är blott det att de vise förstå att ej förlora det.”
”Mencius sade: Om människan följer sina instinktiva känslor, så kan hon handla gott – det är vad jag menar med att hennes natur är god. Vad beträffar det, att hon ibland handlar ont, så är det icke hennes naturliga utrustnings fel. Känslor av medlidande finnas hos alla människor. Känslor av skam (för vad som är skamligt) finnas hos alla människor. Känslor av vördnad och respekt finnas hos alla människor. Känslor av vad som är rätt och orätt finnas hos alla människor. Känslorna av medlidande röja godhet (jen). Känslorna av skam röja rättrådighet (i). Känslorna av vördnad och respekt röja skicklighet (li, ritmässighet, dekorum). Känslorna av rätt och orätt röja förstånd (chï, vetande, klokhet). Godhet, rättrådighet, skicklighet och förstånd gjutas ej utifrån in i oss. Vi äga dem förvisso i oss själva. Det är bara det, att man ej tänker efter [som gör att man kan förneka detta]. Därför är det sagt: Sök – och du skall finna; låt det bero – och du skall förlora. Detta att somliga äro dubbelt, femdubbelt, mångdubbelt bättre än andra beror på att ej alla kunna till det yttersta nyttiggöra sin naturliga utrustning.”
*****
– Från Kinas tankevärld, översättning av Bernhard Karlgren, s. 76 f, 83-84
I Henry T. Laurencys bok De vises sten 3.39-40 behandlas personlighetsförädling och levnadskonst.
Cicero
(106–43 fvt)
”Vad är då målet för dessa som styr vår stat, det som de bör ha som ögonmärke och inrikta sig på? Jo, det som är det bästa och mest önskvärda för alla sunda, goda och lyckliga medborgare: fred med värdighet.”
”Människors omdömen grundar sig mycket mer på hat, kärlek, begär, vrede, sorg, glädje, hopp, fruktan, villfarelse eller överhuvudtaget sinnesrörelse, än på sanning, förordning, rättsregel, domslut eller lag.”
”Inte ens i de största sammanhang har jag funnit något fastare att hålla mig till och rätta mig efter än det som förefaller mig mest sannolikt, eftersom sanningen själv är fördold.”
”Visst finns det i våra sinnen medfödda frön till gott. Finge de gro och mogna i lugn och ro, då skulle vi av oss själva ledas in i ett gott och lyckligt liv. Men nu omvärvs vi överallt av de mest missvisande värderingar och åsikter, rent ut sagt av uselhet i ett, i ett, allt från det vi först skådade dagens ljus och blev knäsatta: ja, man kan faktiskt säga att vi har insupit lögn och fördärv med modersmjölken. Och har vi äntligen växt ifrån barnkammaren, då överantvardas vi åt skollärarna, som är nästan värre. Då proppas vi fulla av alla möjliga nya galenskaper: sanningen får stå tillbaka för propaganda och naturen själv för etablerade fördomar.”
*****
– Latinska sentenser och citat, Gerhard Bendz och Norbert Guterman, översättning av Gerhard Bendz, s. 63-65
– Ciceros Samtal i Tusculum, III-V, översättning av Ebbe Linde, s. 7-8
I Henry T. Laurencys bok Människans väg 1.12-15 behandlas vikten av att tänka själv.
Seneca
(4 fvt–65)
”Dygden förslappas utan en motståndare. Hur stor och hur stark den är, framgår först när den, genom uthållighet, får visa vad den förmår.”
”Den vise har samma känsla mot alla, som läkaren mot sina sjuka.”
”Låt oss, så länge vi är bland människor, visa humanitet.”
”Vi har inte lite tid utan vi har förlorat mycket tid. Vi har fått ett tillräckligt långt liv och rikligt nog för att fullborda de största ting, om bara livet i sin helhet förvaltades väl. Men när livet rinner bort i lyx och slarv, när det inte ägnas åt något gott ändamål, så märker vi först då den oundvikliga döden tvingar oss till det, att vårt liv passerat förbi utan att vi insåg att det faktiskt pågick. ”
”Kort sagt är alla överens om att ingenting kan utföras väl av en upptagen man, inte talekonst, inte de fria konsterna och vetenskaperna, då ju ett okoncentrerat sinne inte tar till sig något djupare utan uppspyr allt såsom något som blivit påtvingat en. Ingenting är mindre kännetecknande för en upptagen man än att verkligen leva; ingen kunskap är svårare än just denna.”
*****
– Latinska sentenser och citat, Gerhard Bendz och Norbert Guterman, översättning av Gerhard Bendz, s. 239
– Senecas Om livets korthet och andra skrifter, översättning av Magnus Wistrand, s. 32 och 41
I Henry T. Laurencys bok Livskunskap Ett 1.16 behandlas levnadskonst, och i Lars Adelskoghs bok Förklaringen 9.7-8 behandlas tankekraft och aktiveringsmetoder.
Marcus Aurelius
(121–180)
“Det ges blott ett solljus, även om det brytes mot väggar, berg och tusende andra ting, det ges blott ett grundväsen, även om det på samma sätt brytes I kroppar av samma slag, blott en själ, även om den bryter sig i tusende naturväsen och individer, blott en tänkande ande även om den förefaller splittrad.”
“Du skall förintas i det, som frambragt dig, eller rättare, du skall efter det allmänna kretsloppet återbördas till det sädeartade förnuftet.”
”Allt o Kosmos, som harmonierar med dig, är ock något skönt för mig. Intet, som för dig mognat i rätt tid, kommer för tidigt eller för sent för mig. Allt, vad dina årstider bringa, är gyllne frukt för mig. Av dig är allt, i dig är allt, till dig är allt…”
”Hur mycken tid vinner inte den som ej har ögonen riktade på vad nästan säger och gör och tänker, utan blott tillser att hans egna handlingar är rättvisa, fromma och goda. Se alltså icke på vad andra har före, utan vandra din egen väg rakt fram.”
”Allt är sammanlänkat med vartannat, och heligt är det enande bandet. Knappast något är främmande för ett annat. Det ena är anpassat efter det andra och allt bidrar till världens harmoni. Ett är världsalltet, sammansatt av alla världar, en är gudomen som lever i allt, ett är urstoffet, en är lagen, ett är det förnuft som för alla förnuftiga väsen är gemensamt, och en är sanningen. Så ges det också en fullkomlighet för alla dessa befryndade och av samma förnuft delaktiga väsen.”
*****
– Filosofiens historia II, översättning av Alf Ahlberg, s. 123, 125 och 139
– Marcus Aurelius’ Självbetraktelser, översättning av Ellen Wester, s. 35 och 68
I Henry T. Laurencys bok De vises sten 1.1 behandlas viljan till enhet och i Lars Adelskoghs bok Förklaringen 1.9 behandlas alltings enhet.
Giordano Bruno
(1548–1600)
”Det är ett bevis på ett simpelt och lågt sinne att vilja tänka med massorna eller majoriteten, bara för att majoriteten är majoriteten. Sanningen förändras inte om den tros eller inte tros av en majoritet av människorna.”
“Det finns en enda stor rymd, en enda vidsträckt gränslöshet som vi fritt kan kalla tomrum; i detta finns oräkneliga och oändliga sfärer liksom denna som vi nu lever på. Detta rum kan sägas vara oändligt eftersom varken förnuftet, bekvämligheten, möjligheten, sinnesintrycken eller rummets natur tilldelar det en gräns. I rummet finns ett oändligt antal världar av samma slag som vår egen. Bortom universums imaginära konvexa omkrets finns tiden.”
”Eftersom tingens innersta substans inte kan upplösas, behöver döden inte fruktas, utan som Pytagoras bekräftar, snarare inväntas som något att passera igenom; detta innebär i själva verket fullständig upplösning för den sammansatta materien, men inte för materiens innersta beståndsdel.”
*****
– The Great Quotations, engelsk översättning av George Seldes, s. 35
– Giordano Bruno: His Life and Thought, engelsk översättning av Singer Dorothea
– Giordano Bruno, Philosopher of the renaissance, engelsk översättning av Ramon G. Mendoza, s. 293
Svenska översättningar av föreningen Kunskap för människans harmoniska utveckling.
I Henry T. Laurencys bok De vises sten 2.8 behandlas kosmos (involveringen).
Leibniz
(1646–1716)
”Monaden är ingenting annat än en enkel substans, som ingår i de sammansatta; enkel, d.v.s. utan delar. Och det måste finnas enkla substanser, eftersom det finnes sammansatta; ty de sammansatta äro endast en anhopning eller ett aggregat av de enkla. Men där, varest det icke finnes några delar, finnes varken utsträckning eller gestalt eller någon möjlig delbarhet. Och dessa monader äro naturens verkliga atomer och kort sagt tingens element.”
“Därför är ingen upplösning att frukta för dem, och en enkel (odelbar) substans kan inte förgås naturligt på något tänkbart sätt.”
”Därför tror jag att det äntligen kan förstås, att attraktionen till idéer inte alltid är utan fara och att många författare missbrukar denna lockande beteckning för att ge en viss tyngd åt egna fantasiprodukter. För, från det faktum att vi är medvetna om att tänka på något, följer det inte att vi har en idé om den saken.”
*****
– Filosofiens historia IV, översättning av Alf Ahlberg, s. 146
– Leibniz’ Monadology, engelsk översättning av Paul och Anne Martin Schrecke, s. 8 och 148
Svenska översättningar av föreningen Kunskap för människans harmoniska utveckling.
I Lars Adelskoghs bok Förklaringen 1.8 behandlas monaderna och i Henry T. Laurencys bok Kunskapen om verkligheten 1.4 behandlas tillvarons grundfaktorer.
Schopenhauer
(1788–1860)
”Genom en människas medfödda karaktär är redan de ändamål, som hon oföränderligt strävar efter att uppnå, i det väsentliga bestämda, medlen åter, som hon tillgriper för att vinna dessa ändamål, bestämmas dels genom de yttre omständigheterna, dels genom hennes uppfattning av dessa, och denna uppfattnings riktighet är i sin tur beroende av hennes förstånd och den bildning detta erhållit.”
”Därför måste allt vad som icke har stödet av en fast vetenskaplig bevisning, när det står i vägen för en sådan välgrundad sanning, vika för densamma, men icke bör den senare få vika för det förra. Och på intet vis får en sådan sanning finna sig i några ackommodationer eller inskränkningar för att sätta sig i samklang med obevisade och måhända felaktiga påståenden.”
”Viljan allena är den egentliga människan, intellektet är blott denna viljas organ, dess utåt riktade känslospröt, med andra ord mediet för dess påverkan genom motiven.”
*****
– Arthur Schopenhauers De båda grundproblemen i etiken, översättning av J. Gabrielsson, s.102, 142 och 151
I Henry T. Laurencys bok De vises sten 1.31 och 3.5 behandlas förstånd och förnuft respektive valfrihet.