”Det finns fog för tanken att vi utforskat endast en mindre del av verkligheten och att den större delen alltjämt är okänd för oss”

Med naturvetenskapen har vi fått ett ofantligt vetande om den fysiska, den synliga verkligheten. Samtidigt har många framstående forskare erkänt, att vetenskapens världsbild är starkt begränsad. Det finns fog för tanken, att vi utforskat endast en mindre del av verkligheten och att den större delen alltjämt är okänd för oss. Logiskt sett finns alltså inget som talar emot existensen av en verklighet utöver den fysiska. Tvärtom finns det många slags fenomen, som yttrar sig i det fysiska men har sin orsak i andra energier än de kända fysiska.

Låt oss göra en översikt av dessa fenomen.

Telepati visar, att skilda individer (också djur och växter) har direkt psykisk förbindelse mellan sig. Information överföres mellan individer utan att organismens sinnen träder emellan.

Klärvoajans visar, att det går att uppfatta sådant som – alltid eller för tillfället – ligger utom räckhåll för sinnena, till exempel på långa avstånd. Med klärvoajans “ser” man även andra former än de normalt synliga, till exempel den psykiska atmosfär som omger alla levande väsen.

Fjärrsyn är förmågan att uppfatta sådant som – alltid eller för tillfället – ligger utom räckhåll för sinnena, till exempel på stort avstånd i rum och tid.

Utomkroppslig upplevelse kallas det fenomen, där människor (vanligtvis i tillstånd av kroppslig medvetslöshet) förnummit, att de lämnat sin medvetslösa organism, varit medvetna utanför den och kunnat iakttaga omgivningen. Efter uppvaknandet har de kunnat korrekt redogöra för vad som hänt i deras närhet under den tid inga kroppsliga sinnen fungerat.

Psykometri är förmågan att direkt i medvetandet avläsa ett föremåls förflutna, som om detta funnes bevarat i något slags “naturens eget minne”.

Prekognition eller förutvetande (varsel, sanndrömmar) visar, att någon del av vårt medvetande har en bredare uppfattning av “stundens nu” och alltså når längre in i framtiden än vårt normala dagsmedvetna gör.

Psykokinesi är förmågan att förflytta eller på annat sätt påverka föremål med psykisk kraft enbart. Ett särskilt slag är levitation, förmågan att låta den egna kroppen sväva fritt. Andra besläktade fenomen är materialisation och dematerialisation, förmågan att bilda föremål liksom ur tomma intet respektive upplösa dem.

Även om en del av dessa förmågor är ovanliga, så är detta faktum intet argument mot dem. Det visar blott, att de hos de allra flesta människor finns endast som potential. Ej heller är det ett hållbart argument, att “de strider mot naturlagarna”. De strider endast mot vår nuvarande, alltför snäva uppfattning av naturlagarna. Levitation, till exempel, är väl omvittnad såväl i historien som i nutiden. Ett av de mer kända fallen är det då den italienske munken Giuseppe da Coppertino formligen flög i sin kyrka inför en församling av bland andra filosofen Gottfried Wilhelm Leibniz och hertigen av Braunschweig.

Telepati förefaller utomordentligt vanlig, särskilt mellan varandra närstående individer, till exempel mor och barn. Att telepatin inte särskilt uppmärksammats, torde bero just på dess vanlighet. Vi är helt enkelt inte varse i vilka fall vi tänker själva och när andra tänker i oss. Man kan fråga sig om det inte är så, att förståelse i själva verket har ett betydande inslag av telepati, gemensam och delad medvetenhet, och att brist på förståelse delvis beror på utebliven telepati. Vi har väl också alla erfarenhet av sådana fenomen, som att förnimma människors vänlighet eller motsatsen såsom “utstrålning”, utan att vare sig ord eller blickar växlats. Också djurens hjordbeteende och artinstinkt kan förklaras med telepati.

Att också utomkroppsliga upplevelser är mycket vanliga, visar sig i att många människor nu vågar tala öppet om sina erfarenheter därav. Inte många har förut haft själsstyrkan att trotsa hånet från både allmänna opinionens och vetenskapens sida.

I detta sammanhang finns anledning säga några ord om den dogmatism, som tyvärr i hög grad alltjämt misskläder vetenskapen. Att tro sig veta utan att ha noga undersökt är dogmatism. Att vägra undersöka något med hänvisning till att det “strider mot naturlagarna” är dogmatism. Att avvisa verklighetens fakta med hänvisning till att de inte passar ihop med rådande hypoteser är dogmatism av värsta sort, att tro på sin egen allvishet och att inga nya upptäckter kan göras som kastar omkull de alltid tillfälliga dagshypoteserna. I själva verket är vetenskapens hela historia berättelsen om hur sämre, mer begränsade hypoteser ständigt fått vika för bättre, mer omfattande.

Sammanfattningsvis kan sägas, att de överfysiska fenomen som just beskrivits alla har en viktig sak gemensam. De visar tydligt, att själva psyket eller medvetandet kan fungera betydligt självständigare gentemot den fysiska kroppen än vad materialismen antar:

1. Medvetandet kan uppfatta verkligheten direkt, utan att behöva använda den fysiska kroppens sinnen (fjärrsyn, klärvoajans, utomkroppslig upplevelse).
2. Medvetandet har avsevärt större räckvidd i tid och rum än sinnena (fjärrsyn, klärvoajans, psykometri, prekognition).
3. Medvetandet är inte begränsat till en individ utan kan delas med andra (telepati).
4. Medvetandet kan existera oberoende av den fysiska kroppen (utomkroppslig upplevelse).
5. Medvetandet kan påverka materien direkt (psykokinesi, levitation).

Om medvetandet kan existera oberoende av kroppen, borde det kunna överleva kroppens död. “Det finns ingen död” är ju vad spiritualisterna hävdar, och sakligt sett finns det mer som talar för än emot den tanken. Spiritualismens fenomen med “meddelanden från andra sidan” kan inte alltid förklaras med bedrägeri. Den spiritualistiska hypotesen är ofta den bästa förklaringen av fenomenen. Ändå hyser många tänkande människor en motvilja mot tanken på livet i “andevärlden” sådant som spiritualisterna skildrar det. Det är trivialt, andefattigt, för mänskligt. Men just detta ger det äkthetsprägel. Varför skulle människan bli ädlare och visare bara därför att hon lagt av sin fysiska kropp?

Spiritualismen ger oss ett nytt liv “på andra sidan”. Men detta får inte mycket mer mening än jordelivet, sådant materialismen uppfattar det. Ett helt annat, vidare och positivare perspektiv ger tanken, att livet är en skola för vinnande av erfarenheter, för utveckling av medvetenheten. Men då räcker inte ett jordeliv. Idén om återfödelse, reinkarnation, har blivit alltmer spridd i västerlandet på senare år.

En grundlig forskare, Ian Stevenson i Förenta staterna, har undersökt människor, som sagt sig minnas tidigare liv. Han har dokumenterat åtskilliga fall som tyder på reinkarnation. Andra forskare har fortsatt arbetet.

Allt det som nu nämnts räcker mer än väl för att vederlägga den ensidiga materialismens världsbild. Det kan också tjäna som en första inledning till en mer hållbar världs- och livsåskådning. En sådan åskådning kommer att täcka en större del av verkligheten. Den är ett synsätt som ger medvetandet en större, självständigare plats i tillvaron.

Det finns de som tror, att vetenskapen långsamt och inifrån sig själv skall utveckla denna världsbild. Men den nya världsbilden finns redan fullt utvecklad och har funnits i 2700 år.